Fluor är egentligen namnet på ett grundämne, en giftig gas i sin rena form, medan det som faktiskt skyddar dina tänder heter fluorid, den ofarliga förening av fluor som finns i tandkräm och andra tandvårdsprodukter. I dagligt tal används ordet fluor ändå för båda, vilket ofta skapar förvirring. Fluorid stärker tandens emalj och gör den mer motståndskraftig mot de syraangrepp som orsakar karies. Den här texten går igenom skillnaden mellan fluor och fluorid, hur skyddet fungerar, varifrån du får i dig ämnet, hur mycket du bör använda och vad som händer om intaget blir för högt.
Vad är fluor och fluorid, och varför är skillnaden viktig för tänderna?
Fluor är grundämne nummer nio i det periodiska systemet, en gulgrön, giftig gas som i naturen nästan aldrig förekommer fritt. Det som binder till andra ämnen och bildar föreningar kallas i stället fluorid, och det är fluorid som naturligt finns i berggrund, dricksvatten och vissa livsmedel, och som tillsätts i tandkräm, munskölj och fluorlack. Tandvårdsprodukter innehåller alltså aldrig den giftiga gasen fluor, utan ofarliga fluoridföreningar med samma kemiska ursprung. Rollen fluorid spelar för tänderna handlar om att motverka karies och stärka emaljen, oavsett vilket av de två orden du väljer att använda i vardagen. Att orden blandas ihop, som i “fluorsköljning” eller “fluortandkräm”, är i praktiken ofarligt så länge du håller dig till rekommenderad dosering.
Vilken roll spelar fluor när det påverkar tänderna och skyddar mot karies?
När du äter eller dricker något som innehåller socker eller kolhydrater omvandlar bakterierna på tandytan detta till syra. Syran löser upp mineraler i emaljen, och upprepade angrepp kan till slut ge hål i tänderna, alltså karies. Fluorid motverkar processen på två sätt: det gör emaljen hårdare och mer motståndskraftig mot syraangrepp, och det hjälper till att reparera tidiga skador genom remineralisering innan de hinner bli hål. Effekten är dock lokal och kortvarig, den sitter kvar på tandytan i några timmar efter att du borstat, vilket är anledningen till att karies fortfarande kan uppstå trots regelbunden tandborstning om andra vanor, som ett högt sockerintag, drar åt fel håll. Regelbunden fluortillförsel är en av de enskilt viktigaste vanorna för munhälsan över tid.
Varifrån får vi i oss fluor?
Fluorid finns naturligt i berggrunden och löses långsamt ut i grundvattnet, vilket gör att halten i dricksvatten varierar kraftigt beroende på var du bor. Andra källor är te, som kan innehålla förhållandevis höga halter, samt fisk som sill och strömming. Till skillnad från länder som Irland och USA tillsätter Sverige inte fluorid i det kommunala dricksvattnet, det är inte tillåtet enligt svensk lagstiftning. Vissa privata brunnar, framför allt bergborrade, kan däremot ha naturligt förhöjda fluoridhalter, och det kan vara värt att testa vattnet om du är osäker.
Hur mycket fluor behöver du använda?
Fluorid verkar bäst lokalt, direkt på tandytan, så det spelar roll var och hur ofta fluor används snarare än hur mycket du sväljer. Folktandvården sammanfattar rekommendationen för vuxna med minnesregeln 2-2-2-2:
- 2 gånger om dagen
- i 2 minuter
- med 2 centimeter fluortandkräm på borsten
- vänta 2 timmar innan du äter eller dricker efteråt
Spotta ut skummet efter borstningen men skölj inte bort det direkt med vatten, då försvinner en stor del av effekten som ska förebygga karies. För barn gäller lägre doser: barntandkräm har mindre fluorhalt än vuxenvarianter, och små barn bör bara få en mängd motsvarande ett riskorn eller barnets lillfingernagel, med en vuxen som håller koll så att tandkrämen inte sväljs. Extra fluortillförsel, till exempel fluorskölj eller fluorlack, kan vara aktuellt för barn och vuxna med förhöjd kariesrisk, ofta efter behandling och rekommendation från tandläkare eller tandhygienist för att motverka karies mer riktat. Andra produkter med fluor är fluortabletter, fluorgel i skena och fluortuggummi.
Kan man få i sig för mycket fluor?
Ja, ett för högt intag av fluorid under lång tid kan vara skadligt, även om det krävs betydligt mer än vad en vanlig tandkrämsdos innehåller. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, Efsa, har satt säkra intagsnivåer per dag beroende på ålder:
| Ålder | Säker intagsnivå |
|---|---|
| Spädbarn, 0-12 månader | 1 mg/dag |
| Barn, 1-3 år | 1,6 mg/dag |
| Barn, 4-8 år | 2 mg/dag |
| Barn över 8 år och vuxna | 3,3 mg/dag |
Hos foster och spädbarn kan för höga halter påverka nervsystemet under utveckling. Hos barn som ännu inte fått sina permanenta tänder kan överskott ge fluoros, vita eller bruna fläckar på tandemaljen. Hos vuxna, särskilt medelålders och äldre, kan ett långvarigt för högt intag orsaka osteofluoros, fluoridinlagring i skelettet som gör benet sprödare och kan ge stelhet och ledvärk. Den här risken gäller framför allt personer med kraftigt förhöjda halter i dricksvattnet över många år, inte den som borstar tänderna som vanligt, men det förklarar varför frätskador på emaljen och fluorbrist ändå bör tas på allvar även om lösningen inte är att överdosera.
Fakta om fluorets historia i svensk tandvård
Innan fluoridtandkrämen fick genomslag, och innan man i stor skala förstod var i tandvården fluor används mest effektivt, var tandhälsan i Sverige betydligt sämre än i dag. År 1960 var ungefär 23 procent av den vuxna befolkningen tandlösa i en eller båda käkarna. År 1985 hade svenska tolvåringar i genomsnitt tre kariesskadade tänder, jämfört med i genomsnitt en i dag. Sveriges Tandläkarförbund lyfter fram införandet av fluoridtandkräm som den enskilt viktigaste faktorn bakom förbättringen, ett resultat som forskningen fortfarande bygger vidare på när nya tandvårdsprodukter tas fram.
